Trots att det är så vanligt att gravida kvinnor får någon form av bristningar under sin graviditet har jag inte kunnat hjälpa min rädsla och oro att få dessa på min mage. Det är lite konstigt att jag känner så, för samtidigt när jag ser på andra kvinnor som stolt visar upp sina bristningar som en symbol vad man faktiskt har gått igenom under en graviditet, så tycker jag att det är så häftigt! Tänk vad kroppen faktiskt klarar av, det är verkligen fascinerande.
Trots detta stångas jag av mina inre demoner eller vad sjutton det nu är- för jag vet att jag redan i början av graviditeten började prata med Ruben om att jag var så rädd att jag skulle få bristningar på både mage och bröst. Det kändes verkligen som ett stort problem i min egna lilla värld.
Men varför egentligen? Jo, kanske kommer mycket från min tonårstid tillbaka och som drogs upp där och då för mig. För jag minns att jag fick mycket bristningar över min stuss under denna period. Jag kommer verkligen ihåg att jag mådde dåligt och skämdes över detta. Men idag är det verkligen inget som jag varken bryr mig om- eller ens tänker på.
Troligtvis var det dessa känslor som kom tillbaka så fort jag blev gravid. Samtidigt skäms jag lite över hur fixerad man är kring denna fråga. För vad sjutton spelar det egentligen för roll om man skulle få bristningar? Det finns ju så mycket annat att bekymra sig över i dagens värld än detta ”problem”, som faktiskt skapas utav att bära fram sitt livs gåva.
Jag skäms också över mina tankar att jag ändå känt och känner såhär, för tänk vad många kvinnor som kämpar för att att ens kunna bli gravida. Det blir någon slags otacksamhet att man blir fåfäng för en sådan här sak som bristningar. Samtidigt kan jag heller inte förneka mina tankar och känslor, men försöker hela tiden att påminna mig om verkligheten, och dra bort alla lustiga hjärnspöken helt enkelt.
Jag vet dock att jag inte är ensam i dessa tankar, men tycker ändå att det är bra att reflektera kring frågan då och då. För det har ändå hjälpt mig måste jag säga. För jag känner inte att det skulle vara ett lika stort problem nu. Nu tänker jag mer att händer det, så händer det. Det enda jag kan göra är att ta hand om mig och ge både min kropp och hud de bästa förutsättningarna. Sen vad hormonerna spökar till det med, det kan ju ingen veta eller heller påverka.
Under graviditeten kan du få förändringar i huden som vi kallar bristningar. Det är vanligt att få bristningar på brösten, magen, låren och stuss. Bristningar orsakas av att huden i snabb takt tänjs ut snabbare än vad den hinner med. Sedan så spelar även hormoner en roll i det hela, vilket man inte får glömma.
Det finns ingen forskning som visar att det hjälper att smörja in huden, och vissa säger att det inte spelar någon roll om du smörjer eller ej. Därför måste jag ändå lägga in min tanke kring detta.
Jag tror absolut inte att en hudkräm kan göra under, men det kan hjälpa till. För när huden väl tänjs ut i snabb takt så underlättar det såklart att den har en god balans med fukt. Fuktbalansen gör huden mer elastisk. Många har superbra fukt i huden som det är och har kanske klarat en graviditet helt utan några bristningar trots att man inte smort in sig.
Men har man lite torr, stram hud så tror jag ändå att du kan hjälpa huden en del genom att ge daglig näring. Jag förstår givetvis vad vetenskapen säger om de hormonella påverkningarna, att det har en stor betydelse. Men som sagt, jag tror ändå man kan hjälpa till att underlätta på egen hand också, mer eller mindre beroende person.
Jag älskar ju hudvård, så för min del har det varit en enkel rutin att sköta. Jag har varje dag smort in min mage med 100 % Sheasmör, och det har känts väldigt skönt.
Jag kliver idag in i v 37, och har i dagsläget inte fått en enda bristning, varken på mage eller bröst. Jag hade verkligen räknat med att få bristningar eftersom jag också vet att min hud har lätt att få dessa med tanke på hur min rumpa ser ut.
Så om jag nu bara haft ”tur” eller om sheasmöret faktiskt har hjälp, det vet jag inte. Men om jag får bristningar nu, så vet jag att jag i alla fall gett huden all näring den behövt och kan inte ångra något i efterhand att jag till exempel inte smörjde in.
Här ovan ser du det sheasmöret jag använt mig av under hela min graviditet. Det är väldigt hårt i sin konsistens och behöver värmas upp i handflatorna innan applicering för att bli lättare i sin form. Det är lite som kokosfett, det är hårdare i normal temperatur, men kan lätt bli flytande av lite värme. Denna blir riktigt kletig och härlig- Ruben får panik på mig då han inte gillar kladd haha, men jag älskart!!
Nu när denna produkt precis tog slut i dagarna så beställde jag faktiskt en annan kräm som jag visar på första bilden i detta inlägg. Den är från Burt´s Bees och känslan hittills är positiv. Men nu när jag är van med Body Shops Shea Butter så är den ju inte i närheten av så fet. Det beror ju på såklart att den inte innehåller 100 % sheasmör.
Oavsett så känns den nya krämen skön att applicera, lite smidigare med tanke på att den inte behöver värmas upp. Det som också var smidigt var att jag köpte den på Meds.se när jag ändå beställde lite andra apoteksgrejer, och deras leverans är ju så bra. Jag tror att jag fick grejerna samma kväll, direkt hem till dörren- oslagbart bra!
Däremot kan jag känna i efterhand, att jag nog ångrar mig lite att jag inte bara köpte en förpackning till av Body Shops Shea Butter eftersom den var så härligt återfettande. Jag var helt enkelt för nyfiken på att testa nytt haha- typiskt mig! Men den nya krämen är ju säkert också bra, så ska köra på den nu!
För er som är gravida, eller har varit gravida- eller er som vill bli gravida någon gång i framtiden. Hur tänker ni kring detta ämne? Dela gärna med er i kommentarsfältet här på bloggen <3
Jag nämnde i tidigare inlägg att jag har en så kallad riskgraviditet- och kommer så fort jag fått ner all text dela med mig av det.
2 comments
Känner igen mig i exakt alla känslor du skrev. Trodde inte att jag skulle reagera så starkt på bristningar som jag gjorde men jag var otroligt ledsen över det under graviditeten. Fick bristningar i absolut sista veckorna också vilket (hemskt nog) bara gjorde mig mer stressad att få ut honom snabbare och inte gå över tiden bara för att dom inte skulle bli värre. Men när väl bebis kom har jag faktiskt inte brytt mig! Och det är väl tur 🙂 dom bleknar också och synd ju inte alls sen. Men alla känslor kring kroppen blir så stora när man redan är så hormonell.
Tusen tack Karolina för att du delar med dig! Alltid skönt att höra andra kvinnors känslor och tankar! Ja hormonerna spökar ju gärna lite extra 😉 stor kram